Med anledning av att EFS startade sin mission för 150 år sedan i Etiopien fick Erik Johansson (EFS internationella missionssekreterare) en galen idé att samla alla EFS-medarbetare till en uppmuntrande vecka i Addis Abeba. 275 st. tackade ja och jag var en av dem. Jag valde också att lägga till en vecka i Wolloga som är ett område i västra Etiopien.
Det tar naturligtvis lite tid att smälta alla intryck, men jag vill redan nu berätta om något som förundrat mig i mötet med Mekane Yesus- kyrkan.
Det första som slår mig är när vi kommer till den kyrka som Karl Cederqvist efter mycket kamp kunde börja bygga. I 15 år kämpade han med många motgångar. Han bad och kämpade. Han bad om förstärkning från EFS, men det var mycket trögt. Först två år efter hans död kom förstärkningen. Man kan ju undra om han tänkte ge upp. Var det verkligen mödan värt? Men han var trogen sin kallelse och bad ivrigt om att Gud skulle finna en människa som han sedan skulle bygga sin församling på – Onesimus en slav som blev friköpt och fick ta emot Jesus som sin personlige vän och frälsare. Mycket, mycket mer kan sägas om detta.
Min tanke går till Cederqvist som så troget höll sig till sitt uppdrag. Han såg aldrig resultaten, men nu vet vi att Mekane Yesus, som för övrigt betyder ”Platsen där Jesus bor”, är värdens största lutherska kyrka. Tänk från 0 till 7,4 milj. på 150 år!
En kort berättelse om ett möte med den lokala kyrkan
Efter att ha åkt på en liten grusväg, svänger vi in på en ännu mindre grusväg i Addis Abeba. Sedan svänger vi in på en bakgård och hittar något som närmast ser ut som ett bussgarage i plåt. Där finns en ny kyrka inne på sitt fjärde år med ca 300 medlemmar. Det går inte att ta miste på deras glädje då vi besöker dem. Tacksamheten går raka vägen tillbaka till Cederqvist och den Gud som kallade honom dit. Gudstjänsten startar med förbön för nio personer som skall bli ledare för nya predikoställen i närområdet. Det visar sig att varje församling har små predikoställen där man ber, läser bibeln och predikar. Deras strategiska mission är att man ber för en plats tills man hittar en familj som är öppen för Kristus. Då ber man och läser bibeln tills man blir
några familjer. Då sänder man dit en predikant (d.v.s. sådana som de som fick förbön i gudtjänsten). Alla har en uppgift att berätta om sin tro.
Jag vill berätta om detta för att uppmunta oss till att se att Guds ord är levande och verksamt. Den andliga atmosfären var verkligen påtaglig. Troheten och förtröstan på Gud stärks när bröder och systrar samlas i bön och bibelläsning. Gud är inte långt borta från någon enda av oss. Så håll ut! Be och läs din bibel! Låt tron få prägla våra samtal! Då skall Gud även här låta det levande ordet ge ny kraft till kyrkan där vi är satta att tjäna.
Glenn